ECT, del X

Jag upptäcker att antalet ord flyger iväg när jag börjar skriva, och en sammanfattning om ECT blev ett monster som jag inte kunde få ihop. Dessutom började jag tvivla över vad jag egentligen tyckte allt eftersom jag skrev och läste om ämnet. Jag avslutar med några korta stolpar istället:

* ECT är en fantastisk behandling när indikationen är rätt (särskilt svåra, melankoliska depressioner).

* Forskningsläget verkar tunnt vad gäller långtidseffekter, och anekdoterna om minnesproblem verkar många. Det är på sin plats med dels ett biverkningsregister och dels en försiktighetsprincip, dvs. utgå från att långvariga biverkningar kan förekomma. Av det följer att psykiatrin måste vara noggrannare att indikationen är rätt, informera att risk kan finnas, vara noggrann med samtycke (från patient eller anhörig - även om jag inte är främmande för ECT under tvång i speciella fall).

* Det är fortfarande grymt oseriöst att prata om "elchocker". Elchocker används för tortyr och för etiskt förkastlig aversionsterapi. Ordet är extremt negativt laddat. Det är ett ord som passar psykiatrihatande scientologer men inte seriösa dagstidningar.

* Trollhare har, som alltid vad gäller psykiatri, något intressant och personligt att säga.