I genito-orala farvatten

Det här inlägget är ett svar i en diskussion på Polyheart angående risker med oskyddat oralsex, och hur man ska förhålla sig till dessa risker.

Det är en vanlig skyddsstrategi med skyddat vaginalt/analt penetrationssex och oskyddat oralsex (med eller utan manlig ejakulation). Det är nog den vanligaste "skyddsnivån" jag stött på. Att det är vanligt tror jag beror på framför allt tre saker:

* Den lägre smittrisken vid oralsex

* Att kondom också skyddar mot graviditet vid vaginalt penetrationssex

* Att besväret (känns mindre, smakar illa, krångliga skydd/svåra att få tag på) är relativt större vid oralsex

Visst är det inte helt säkert att ha oskyddat oralsex, men det är resultatet av en (mer eller mindre medveten) beräkning och jag tycker att risken måste sättas i relation till andra risker för att bli intressant. Trots allt, penetrationssex med kondom är inte heller riskfritt; ja, det är ju lite inom sex är ju riskfritt och trots det är det få som väljer det enda helsäkra, total avhållsamhet. Rent krasst handlar det väl om att få en rimlig kvot mellan njutning och risk.

HIV är väl den enda riktigt ordentligt farliga smittan vid oralsex. Tyvärr verkar det ju vara dåligt med riskstatistik för smitta vid oralsex, mer än att det är känt att risken är mindre än vid penetrationssex. Dock: Forskningssammanställningar över risken att en HIV-positiv person smittar sin monogama partner över tid visar att kondom vid samlag bara minskar risken med ~80 % (med reservation för att folk slarvar och kondomer går sönder - precis som i verkligheten). Sannolikt är det därför minst lika riskabelt att ha penetrationssex med en HIV-positiv *med* skydd jämfört med att ha oralsex *utan* skydd (manlig ejakulation möjligtvis undantagen).

Andra sjukdomar då?

Herpes. HSV-2 smittar mycket sällan från könsorgan till mun. HSV-1 är ju det vanliga munsårsviruset så här finns förstås stor smittrisk. Fyra av fem personer bär redan på viruset och kan inte smittas igen, och av de som smittas får tre av fyra symtom. Enstaka få drabbas av riktigt besvärliga munsår. Herpes kan orsaka riktiga otrevligheter som hjärn- och hjärnhinneinflammation, men det är extremt ovanligt. Det är betydligt större risk att drabbas av herpes av hångel. Vem skyddar sig vid hångel?

Kondylom: Viss koppling till ökad risk för ovanliga cancerformer, jag är lite osäker men tror att det är cancer i halsmandlarna eller i svalget det handlar om. Återigen en perspektivfråga, kondom skyddar måttligt bra så för kvinnor är antagligen vaginalsex med kondom farligare än oralsex utan. Vaccin är bra.

Syfilis: Kan smitta oralt, men även om smittan är på uppgång så lär den som blir smittad av oralsex bli den första i Sverige på många årtionden.

Klamydia: Kan infektera i halsen men ger såvitt jag vet sällan några konsekvenser av det. Möjligtvis kan man gå odiagnosticerad och sprida smittan vidare.

Gonorré: Gonorré kan också ge halsinfektioner. Väldigt smittsamt vid penetrationssex, antagligen mindre smittsamt oralt. Kruxet med halsgonorré (precis som genital) är att många bakterier är högresistenta och svårbehandlade. Några allvarliga följdverkningar har jag inte hört talats om.

Hepatit B: Hepatit ska väl också nämnas. Huruvida det smittar via oralsex är okänt men i allmänhet är det en mycket smittsam sjukdom, mot vilken vaccin finns. Vaccin kan ju vara en bra idé i synnerhet för den som är någorlunda promiskuös.

Slutsatsen är väl att det är mindre riskabelt att ha oskyddat oralsex jämfört med penetrationssex, antagligen även skyddat sådant.

Det är mer försiktigt att använda skydd vid oralsex än att inte göra det - vilket låter självklart, men det jag vill säga är att det innebär en signifikant relativ riskminskning. Däremot är riskerna i absoluta tal små, så huruvida det är oförsiktigt att ha oskyddat oralsex står väl i relation till andra risker här i världen: "är det oförsiktigt att åka bil?"

Allt det andra måste ju vägas in, hur ofta man har nya partners, vad man vet om deras sexuella historia, hur ofta man testar sig, hur stor personlig katastrof en sjukdom skulle vara, och allt det. Personligen tycker jag att det är bra om så många som möjligt skyddar sig vid oralsex, det minskar ju faktiskt förekomsten av sexuellt överförbara infektioner i samhället. Om jag själv vill leva upp till den standarden strikt är en knepigare fråga...

ECT, del X

Jag upptäcker att antalet ord flyger iväg när jag börjar skriva, och en sammanfattning om ECT blev ett monster som jag inte kunde få ihop. Dessutom började jag tvivla över vad jag egentligen tyckte allt eftersom jag skrev och läste om ämnet. Jag avslutar med några korta stolpar istället:

* ECT är en fantastisk behandling när indikationen är rätt (särskilt svåra, melankoliska depressioner).

* Forskningsläget verkar tunnt vad gäller långtidseffekter, och anekdoterna om minnesproblem verkar många. Det är på sin plats med dels ett biverkningsregister och dels en försiktighetsprincip, dvs. utgå från att långvariga biverkningar kan förekomma. Av det följer att psykiatrin måste vara noggrannare att indikationen är rätt, informera att risk kan finnas, vara noggrann med samtycke (från patient eller anhörig - även om jag inte är främmande för ECT under tvång i speciella fall).

* Det är fortfarande grymt oseriöst att prata om "elchocker". Elchocker används för tortyr och för etiskt förkastlig aversionsterapi. Ordet är extremt negativt laddat. Det är ett ord som passar psykiatrihatande scientologer men inte seriösa dagstidningar.

* Trollhare har, som alltid vad gäller psykiatri, något intressant och personligt att säga.