Bloggförklaring

Varje blogg förtjänar en kort berättelse om dess tillblivelse.

Tanken att skriva på det här sättet har funnits ett tag, men har av olika anledningar inte blivit verklighet. Andra prioriteringar, förvisso, men mest en känsla av att inte ha något intressant att säga. Nyligen började jag använda Twitter, och insåg att jag gillar kommunikationen. Däremot har jag svårt för att inte bre ut mig på mer än 140 tecken. Jag har också märkt att mina bloggkommentarer ibland sväller ut och blir lika långa som ursprungsinläggen. Alltså insåg jag att det var dags att revidera tanken att jag inte hade något att säga. Skriva vill jag visst. Om det är intressant får någon annan avgöra.

En sak till hindrade mig. Vad tusan ska en blogg heta för att vara sådär het och klatschig och locka till sig alla och envar? Jag hade tänkt skriva i eget namn, men det var redan upptaget av en jämnårig försäkringssäljare. Lyckligtvis hörde jag ett nytt ord igår: Kelenhet. Mycket vackert och med en mörk baksida. Följdaktligen kommer jag mest att skriva om relationer och sexualitet, och kanske också om medicin via en lös association. Jag kommer däremot inte skriva om historia, och definitivt inte om botanik.